Underbart plågsamt!

[10:47]

Jag går i Maricas bloggspår. Vi var hemma hos oss igår och kollade på dansfilmen Step Up. För er dansare som inte sett den så rekommenderar jag den starkt då den väcker känslor som får en att gråta och skratta i ett. Att se den filmen är liksom som att plåga sig själv samtidigt som den får en att må SÅ bra. Precis som
Marica skriver så kan man likna känslan vid att vara riktigt kär. Och det som är skrämmande är att det verkligen är så det är för mig också. Det liksom bränner i hjärtat av plåga och begär, samtidigt som man är som i ett lyckorus som aldrig avtar. Man vill att det ska sluta samtidigt som det framkallar såna må bra-känslor att man inte vill sluta se.

Igårnatt, efter att Marica och Marcus gått, så satt jag uppe ytterligare två timmar. Invigde ett nytt skrivblock som fick heta Projekt 2008. Det är precis som det låter. Det har pratats och smitts planer så hjärnorna gick på högvarv, och nu vill jag inte sluta tänka i dessa banor. Jag vill, jag vill, jag vill!!!!!!!!!!!

Året då jag slutade gymnasiet så var jag på topp. Jag hade självförtroende, jag älskade att stå på scen och visste innerst inne att jag hade jävligt mycket att ge. Sen slocknade gnistan som hade varit så stark under nästan hela gymnasietiden. Jag har varit som i ett enda långt vaakum. Inget vettigt har hänt med mitt förhållande till dansen. Det har bara varit där, som lagt på is. Jag har inte känt den där brinnande känslan för scenen, utan nöjt mig med att undervisa och låta eleverna göra det jag borde ha gjort - Stå på scen. Jag har känt mig så nere, trots att jag vet att jag har DET där inne någonstans. Jag har inte kunnat göra det jag velat, det har bara blivit lite halvdant - Tills nu. Igårkväll blev det en hel del planering om diverse saker, och nu, nu börjar jag känna en kittlande känsla i maggropen igen. En känsla av upprymdhet som gör att jag varken kan äta eller sova ordentligt.

Det här kommer bli bra. Vi kommer att göra något bra av det här, det känner jag på mig. Ett vinnande koncept kanske, vem vet. Vad jag vet är att jag har fått tillbaka hoppet igen, tack vare en viss Marica. Sen jag har börjat lära känna henne så har känslor som så länge legat på is börjat tina upp igen. Hon är precis den dansare och människa jag letat efter. Jag trivs hur bra som helst i hennes sällskap, hon är en fantastisk dansare och koreograf och hon är en underbar människa. Jag tror på det här!

Over and Out//

Kommentarer:
Postat av: louise

Du SKA upp på scen :)

Postat av: Richardmargit

Good people of togo i was here ok.

2008-12-04 @ 08:07:05
URL: http://richardmargit.20six.fr

Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback
hits