Nä fy bubblan!
[08:25]
Det här går för långt! Jag fattar inte att jag ens tolelerar det här. Varför ska jag gå runt och känna som jag gör egentligen? Varför ska jag känna mig så skyldig? Är det jämt, jämt, jämt bara JAG som gör fel? Jag kan tala om: Nej det är det då inte. Men det är bara mina fel som uppmärksammas.
Jag är så less, nu skiter jag i det här. Det borde jag ha gjort för längesedan. Det finns ingen som är värd det. Bäbis är den som verkligen finns där, som förstår. Alla andra verkar bli svartsjuka på Joakim. Det är ju för fan sjukt!
[09:57]
Näe, det är så gråten sätter sig som en klump i halsen. Det är väl mitt fel att det blivit såhär. Jag har valt min pojkvän före mina vänner. Men egentligen, är det konstigt? Honom ska jag flytta ihop med, leva med för alltid.. Hoppas jag iaf.. Han är mitt förstahandsval. Är det så svårt att förstå?
Jag mår inte bra utav det här, överhuvudtaget. Känner mig sårad, ledsen, ensam, uttittad.. Känns som att jag inte räknas, bara för att jag vill vara med min pojkvän. Näe fy fan! Är det värt det? Är DOM värda den här känslan som jag får av dem gång på gång.. Nä, jag tror faktiskt inte att ni är äkta vänner om ni inte kan förstå mig.. trodde att en vän ville ens bästa. Men ni tänker väl bara på vad som är bäst för er, elelr har jag fel? Ni blir arga på mig för en sådan sak, och då är ni fan inte värda det..
Nu är jag trött på det här. Jag är besviken..
Over and Out//
Det här går för långt! Jag fattar inte att jag ens tolelerar det här. Varför ska jag gå runt och känna som jag gör egentligen? Varför ska jag känna mig så skyldig? Är det jämt, jämt, jämt bara JAG som gör fel? Jag kan tala om: Nej det är det då inte. Men det är bara mina fel som uppmärksammas.
Jag är så less, nu skiter jag i det här. Det borde jag ha gjort för längesedan. Det finns ingen som är värd det. Bäbis är den som verkligen finns där, som förstår. Alla andra verkar bli svartsjuka på Joakim. Det är ju för fan sjukt!
[09:57]
Näe, det är så gråten sätter sig som en klump i halsen. Det är väl mitt fel att det blivit såhär. Jag har valt min pojkvän före mina vänner. Men egentligen, är det konstigt? Honom ska jag flytta ihop med, leva med för alltid.. Hoppas jag iaf.. Han är mitt förstahandsval. Är det så svårt att förstå?
Jag mår inte bra utav det här, överhuvudtaget. Känner mig sårad, ledsen, ensam, uttittad.. Känns som att jag inte räknas, bara för att jag vill vara med min pojkvän. Näe fy fan! Är det värt det? Är DOM värda den här känslan som jag får av dem gång på gång.. Nä, jag tror faktiskt inte att ni är äkta vänner om ni inte kan förstå mig.. trodde att en vän ville ens bästa. Men ni tänker väl bara på vad som är bäst för er, elelr har jag fel? Ni blir arga på mig för en sådan sak, och då är ni fan inte värda det..
Nu är jag trött på det här. Jag är besviken..
Over and Out//
Oro & irritation..
[15:59]
Nu har jag varit ute med Norton på en skrittur i skogen. Hur skönt som helst att få komma iväg lite, ägna sig åt nuet. Just nu fokuserar jag så sjukt mycket på allt och alla, jag irriterar mig på saker jag borde ge blanka fan i. Jag blir så less och... Åhhhh...!
Fick ett sms av älskling. Han skulle jobba över. Han jobbar i Gesunda, och jag vet så väl.. Såg vem som bor där i närheten. USCH säger jag bara. Och det där med att "jobba över" klingar inge bra i mina öron dessvärre.. Min syster har gått på det där, och se hur det gick. Så jag har väldigt svårt att ta ett "jag ska bara jobba över ett tag..". Den frasen ger mig kalla kårar.
Jag blir så rädd och oroad över vad som möjligtvis kan vara i görningen. Men egentligen handlar allt om att jag inte vågar lita på någon. Jag vågar liksom inte släppa taget helt, för jag är så förbannat rädd att jag ska bli sårad, djupt sårad. Nu när jag hittat en kille som jag verkligen vill leva med, en kille som får mig att sväva på rosa små moln.. Då vågar jag inte riktigt tro på mig själv, och framför allt vågar jag inte lita på honom fullt ut.. För skulle det hända, att han hittar någon annan, är otrogen eller bara dumpar mig: Då går mitt hjärta i kras. Det skulle ruinera mig totalt, och det menar jag verkligen..
Fy fan vilken ångest jag får nu. Nu tänker jag bara på sånt jag borde låta bli att tänka på. Jag känner oro, verkligen oro.. Oro över något jag egentligen inte borde oroa mig över alls, för jag vet egentligen att det inte är något att oroa sig över.. Men ändå gör jag det.. För jag vågar inte släppa taget och bara vara.. Jag måste hela tiden ha en backup plan, utifall att det skulle hända något. Magen vänder sig ut och in på mig nu.. För ingenting alls egentligen..
Fy fan vad jag är löjlig!
Over and Out//
Nu har jag varit ute med Norton på en skrittur i skogen. Hur skönt som helst att få komma iväg lite, ägna sig åt nuet. Just nu fokuserar jag så sjukt mycket på allt och alla, jag irriterar mig på saker jag borde ge blanka fan i. Jag blir så less och... Åhhhh...!
Fick ett sms av älskling. Han skulle jobba över. Han jobbar i Gesunda, och jag vet så väl.. Såg vem som bor där i närheten. USCH säger jag bara. Och det där med att "jobba över" klingar inge bra i mina öron dessvärre.. Min syster har gått på det där, och se hur det gick. Så jag har väldigt svårt att ta ett "jag ska bara jobba över ett tag..". Den frasen ger mig kalla kårar.
Jag blir så rädd och oroad över vad som möjligtvis kan vara i görningen. Men egentligen handlar allt om att jag inte vågar lita på någon. Jag vågar liksom inte släppa taget helt, för jag är så förbannat rädd att jag ska bli sårad, djupt sårad. Nu när jag hittat en kille som jag verkligen vill leva med, en kille som får mig att sväva på rosa små moln.. Då vågar jag inte riktigt tro på mig själv, och framför allt vågar jag inte lita på honom fullt ut.. För skulle det hända, att han hittar någon annan, är otrogen eller bara dumpar mig: Då går mitt hjärta i kras. Det skulle ruinera mig totalt, och det menar jag verkligen..
Fy fan vilken ångest jag får nu. Nu tänker jag bara på sånt jag borde låta bli att tänka på. Jag känner oro, verkligen oro.. Oro över något jag egentligen inte borde oroa mig över alls, för jag vet egentligen att det inte är något att oroa sig över.. Men ändå gör jag det.. För jag vågar inte släppa taget och bara vara.. Jag måste hela tiden ha en backup plan, utifall att det skulle hända något. Magen vänder sig ut och in på mig nu.. För ingenting alls egentligen..
Fy fan vad jag är löjlig!
Over and Out//
Less
[12:16]
Tycker bara att vissa människor är så äckligt falska. Varför inte bara skita i mig, ignorera mig istället för att låtsas som att det skulle vara helt ok. Tror ni inte att jag får reda på hur det ligger till i alla fall? Ni vill ju ändå inte ha mig med när det väl gäller i alla fall.
Och något som stör mig ännu mer är sättet som ni ser ner på mig vad gäller mig och mitt förhållande till Joakim. Det är precis som att det är konstigt att jag vill ha honom i närheten hela tiden. Har ni aldrig haft den känslan själva så sluta då att trycka ner mig för att jag faktiskt känner så! Det är jag nog mest arg över, att ni hånar mig precis HELA TIDEN när det gäller något. Ni ber mig hänga på, och så kommer den klassiska frasen: du klara dig nog utan honom ett tag ska du se.. FUCK YOU säger jag. Blir så jävla less på att höra det. Den som kläcker ur sig det mest, du har haft det PRECIS likadant, det vet vi allihopa! Jag blir besviken på sättet ni beter er. Det sårar så in i helvete. Jag känner mig inte alls som en i gruppen, för jag vet hur ni tänker när jag väl är med i alla fall. Vi är på helt olika nivåer i livet, så är det bara. Vi hör tydligen inte ihop. Överhuvudtaget.
Finns en som stöttar mig till max vad gäller allt, och det är Stephanie. Hon säger aldrig att det är fel att jag gör som jag gör med mitt liv. För henne är det en självklarhet att jag vill vara med Jocke, för hon ligger på samma nivå i livet. Hon har också hittat någon som hon vill vara med. Hon är också kär - På riktigt!
Jag skulle kunna skriva tiotusen rader till, men jag väljer att sluta här. Orkar inte älta mer. Är bara så jävla besviken.. Arg.. Ledsen.. Och jag vet att ni är besvikna på mig också, men någon gång i livet måste man kanske fatta att det finns annat än supa, festa och festa som gäller. Jag har hittat min plats, bredvid Jocke. Kan inte ni acceptera att jag är lycklig, så låt mig vara. Då vill jag inte ha NÅGOT att göra med någon utav er längre.
Over and Out//
Tycker bara att vissa människor är så äckligt falska. Varför inte bara skita i mig, ignorera mig istället för att låtsas som att det skulle vara helt ok. Tror ni inte att jag får reda på hur det ligger till i alla fall? Ni vill ju ändå inte ha mig med när det väl gäller i alla fall.
Och något som stör mig ännu mer är sättet som ni ser ner på mig vad gäller mig och mitt förhållande till Joakim. Det är precis som att det är konstigt att jag vill ha honom i närheten hela tiden. Har ni aldrig haft den känslan själva så sluta då att trycka ner mig för att jag faktiskt känner så! Det är jag nog mest arg över, att ni hånar mig precis HELA TIDEN när det gäller något. Ni ber mig hänga på, och så kommer den klassiska frasen: du klara dig nog utan honom ett tag ska du se.. FUCK YOU säger jag. Blir så jävla less på att höra det. Den som kläcker ur sig det mest, du har haft det PRECIS likadant, det vet vi allihopa! Jag blir besviken på sättet ni beter er. Det sårar så in i helvete. Jag känner mig inte alls som en i gruppen, för jag vet hur ni tänker när jag väl är med i alla fall. Vi är på helt olika nivåer i livet, så är det bara. Vi hör tydligen inte ihop. Överhuvudtaget.
Finns en som stöttar mig till max vad gäller allt, och det är Stephanie. Hon säger aldrig att det är fel att jag gör som jag gör med mitt liv. För henne är det en självklarhet att jag vill vara med Jocke, för hon ligger på samma nivå i livet. Hon har också hittat någon som hon vill vara med. Hon är också kär - På riktigt!
Jag skulle kunna skriva tiotusen rader till, men jag väljer att sluta här. Orkar inte älta mer. Är bara så jävla besviken.. Arg.. Ledsen.. Och jag vet att ni är besvikna på mig också, men någon gång i livet måste man kanske fatta att det finns annat än supa, festa och festa som gäller. Jag har hittat min plats, bredvid Jocke. Kan inte ni acceptera att jag är lycklig, så låt mig vara. Då vill jag inte ha NÅGOT att göra med någon utav er längre.
Over and Out//
27:e juni: Mkt hänt.
[16:27]
Ja, jag kommer nog aldrig att ändra mig vad gäller att uppdatera ordentligt här. Jag får ju det aldrig gjort. Antagligen för att jag redan skriver så otroligt mkt på Lunar. Där skriver jag milvis. Ska börja göra det här istället tror jag. Så får man söka sig hitåt om man är nyfiken. Här känns det mer privat. Där blottar man sig för halva Sverige, i allafall hela Mora..
Vet inte vad jag ska göra. Tror jag ska ner och blåsa håret så det blir torrt någongång. Får lov att blåsa det i en timme om det ska bli heltorrt, och det är, tro det eller ej, ganska så jobbigt! Det är faktiskt inte kul att ha tjockt hår, bara slitsamt och tungt.
Jocke ska väl förhoppningsvis sluta snart, så man får åka hem till honom. Saknar honom :) Snart har vi varit tillsammans i ett helt år. TOKIGT! Jag blir bara mer kär i honom för varje dag som går, det är det bästa. Idag hoppas jag att vi kan käka lite gott, mysa och kanske hyra en bra film. Oavsett vad som händer så vill jag bara få vara nära pojken som får mitt hjärta att sjunga!
Jag kom in på dansarutbildningen i Falun. Jag ska flytta till Falun och gå ett år på Musikkonservatoriets Dansarutbildning. Hur kul som helst. Jag längtar verkligen. Plånboken gör det inte, kan jag lova, för jag måste köpa nya jazzskor, en ny dansdräkt, leggings, vita teknikskor och massa annat.. Hur ska jag som inte ens har inkomst klara av det? Haha.. Det är i allafall enhetlig klädsel, så jag MÅSTE köpa allt som står på lappen som jag fick idag. Pjuh!
Och nu till det sorgliga:
Idag fick vi reda på att en av våra hästar eventuellt måste tas bort. Jag kan inte fatta det. Hur ska vi klara oss utan Cinzano? Det är helt sjukt.. Han är ju den häst som förtjänar att leva mest av alla. Han är så otroligt glad hela tiden. Han älskar verkligen alla som är där nere i stallet. Det lyser om den där hästen. Det är så jävla sorgligt..
Vissa människor gör mig illamående. Vissa människor har gjort mig så djupt besvikna. Jag vet att jag har gjort vissa besvikna, jag är själv ingen ängel. Men att bete sig som en fyraåring, som ska hämnas på att en annan tagit spaden ur sandlådan, det är fanimig löjligt! Vi är inte längre 15 år heller, där man försöker att på så många vis som möjligt att göra en annan svartis genom att försöka att skylta ut med en falsk bild av något lyckligt. Vi är vuxna människor - Snälla försök att hantera det som att du vore på samma plan du med. För just nu känns det som att vi aldrig någonsin har känt varandra. Just nu känns det som att jag är på ett helt annat ställe i livet.
I have given all my life to you, still I can't see you through. I've been waiting for a start to fall. And I've come to a point where I canät stand one more single lie.
I belive in life, I belive in dreams, I belive in everything between. But I know for sure, my love is more than you can retreat. I gave it all, I got it back, right in the face is just a fact. But my pure love has turned to hate when it comes to you, when it comes to you..
Over and Out//
Ja, jag kommer nog aldrig att ändra mig vad gäller att uppdatera ordentligt här. Jag får ju det aldrig gjort. Antagligen för att jag redan skriver så otroligt mkt på Lunar. Där skriver jag milvis. Ska börja göra det här istället tror jag. Så får man söka sig hitåt om man är nyfiken. Här känns det mer privat. Där blottar man sig för halva Sverige, i allafall hela Mora..
Vet inte vad jag ska göra. Tror jag ska ner och blåsa håret så det blir torrt någongång. Får lov att blåsa det i en timme om det ska bli heltorrt, och det är, tro det eller ej, ganska så jobbigt! Det är faktiskt inte kul att ha tjockt hår, bara slitsamt och tungt.
Jocke ska väl förhoppningsvis sluta snart, så man får åka hem till honom. Saknar honom :) Snart har vi varit tillsammans i ett helt år. TOKIGT! Jag blir bara mer kär i honom för varje dag som går, det är det bästa. Idag hoppas jag att vi kan käka lite gott, mysa och kanske hyra en bra film. Oavsett vad som händer så vill jag bara få vara nära pojken som får mitt hjärta att sjunga!
Jag kom in på dansarutbildningen i Falun. Jag ska flytta till Falun och gå ett år på Musikkonservatoriets Dansarutbildning. Hur kul som helst. Jag längtar verkligen. Plånboken gör det inte, kan jag lova, för jag måste köpa nya jazzskor, en ny dansdräkt, leggings, vita teknikskor och massa annat.. Hur ska jag som inte ens har inkomst klara av det? Haha.. Det är i allafall enhetlig klädsel, så jag MÅSTE köpa allt som står på lappen som jag fick idag. Pjuh!
Och nu till det sorgliga:
Idag fick vi reda på att en av våra hästar eventuellt måste tas bort. Jag kan inte fatta det. Hur ska vi klara oss utan Cinzano? Det är helt sjukt.. Han är ju den häst som förtjänar att leva mest av alla. Han är så otroligt glad hela tiden. Han älskar verkligen alla som är där nere i stallet. Det lyser om den där hästen. Det är så jävla sorgligt..
Vissa människor gör mig illamående. Vissa människor har gjort mig så djupt besvikna. Jag vet att jag har gjort vissa besvikna, jag är själv ingen ängel. Men att bete sig som en fyraåring, som ska hämnas på att en annan tagit spaden ur sandlådan, det är fanimig löjligt! Vi är inte längre 15 år heller, där man försöker att på så många vis som möjligt att göra en annan svartis genom att försöka att skylta ut med en falsk bild av något lyckligt. Vi är vuxna människor - Snälla försök att hantera det som att du vore på samma plan du med. För just nu känns det som att vi aldrig någonsin har känt varandra. Just nu känns det som att jag är på ett helt annat ställe i livet.
I have given all my life to you, still I can't see you through. I've been waiting for a start to fall. And I've come to a point where I canät stand one more single lie.
I belive in life, I belive in dreams, I belive in everything between. But I know for sure, my love is more than you can retreat. I gave it all, I got it back, right in the face is just a fact. But my pure love has turned to hate when it comes to you, when it comes to you..
Over and Out//