En dansares historia

[15:17]

Jag hatar att vara sjuk. På alla sätt och vis HATAR jag att inte orka med, att känna mig alldeles utslagen och framför allt hatar jag att känna mig hjälplös. Hur jag än vrider på mig, vad jag än stoppar i mig så bränner det i halsen och snorar i näsan. Som Karin Olofsson skrev så ska man inte utmana ödet genom att på något vis påstå att man inte har varit sjuk på ett tag, det straffar en.. Jag sa för inte så länge sedan, kanske en vecka sen eller två, att jag lyckats hålla mig frisk bra länge för att vara mig vi pratar om. Jag blir typ sjuk bara någon snorig råkar andas i min närhet, så jag är med andra ord ganska van vid att vara sjuk och snorig. Nu har jag helt plötsligt blivit totalt utslagen bara sådär. Igår under streetlektionen kände jag mer och mer hur halsen svullnade. Det påpekade jag ett ex antal gånger för mina elever så att de skulle förstå varför jag började blekna i ansiktet. Sen dansade jag dumt nog en och en halv timme till och nu sitter jag här med öm hals och en fritt rinnande kran till näsa.

Det som jag hatar mer än att vara sjuk är dessa förbannade telefonförsäljare. I-landsproblem, I know! De ringer HELA dagarna. Seriöst, vi är uppe i typ 10 samtal varje dag, och det gör mig galen. Alldeles nyss svarade jag på ett privat id-nummer. Helt tyst, och jag är inte dum nog att säga hallå en gång till. Märker man att det är tyst en stund så är det lika bra att lägga på, då är det försäljare.. I alla fall mestadels av gångerna. Annars ber jag om ursäkt att jag slänger på luren i örat på er som ringer!

Om en och en halv timme ska jag undervisa dans. Det jobbiga är att jag måste undervisa hela denna veckan, har lektioner imorgon och på Torsdag också. Näst sista veckan innan föreställning, och då kan jag inte vara borta.. Typiskt att man inte kan bli sjuk när det passar istället för att man alltid ska börja må skit när det som mest gäller att hålla fokus. Bläh, jag vill bara lägga mig i en tunna is, jag smälter bort..

Over and Out//