En dansares historia

[13:06]

Att hela ens värld rasar ihop kan på sätt och vis ha sina sidor som är lite mindre negativa. Då inser man vad man har kvar att värdera. Något som jag har insett mitt i all skit är att jag håller på att ge upp mina drömmar. Drömmar som jag har hållt i länge. Jag har alltid sagt att jag ska göra vissa saker innan det blir för sent eller hinner komma annat i vägen, saker som jag vet att jag måste göra för att själv bli nöjd. Saker som att åka till USA och se hur deras sätt att se på dansen ser ut, deras hela liv kring streetdance. Streetdance är så mycket större i USA och jag vet att jag skulle lära mig otroligt mycket av att åka dit. Det har jag börjat ge upp, den drömmen som jag har haft så länge. Jag vet att jag skulle ångra mig om några år, då jag antagligen skulle ha haft barn och allt det där. Då skulle jag stå där och svära för mig själv att jag aldrig gjorde det som jag borde ha gjort.

Drömmar, herregud, det är så viktigt att följa sina drömmar. En värdering som står högt på min värderingslista är MIN egen lycka. Utan den kan jag inte bli en person som jag vill att andra ska tycka om. Jag kan bara bli en så bra människa som jag kan bli om jag själv är lycklig. Utan lycka blir man ju aldrig hel. Så jag ska i fortsättningen sätta mig ner varje dag som jag tvivlar och skriva ner just det. Att utan min egen lycka kan jag inte göra andra lyckliga. Jag behöver vara lycklig för att vara tillfredsställd med min tillvaro och mitt liv. Jag behöver besanna mina drömmar för att kunna leva vidare och skaffa mig ett hem, en familj och kunna vara nöjd med mig själv. Jag skulle bli så arg på mig själv om jag väljer andras lycka före min egen. Jag skulle bli besviken på mig själv om jag ger upp drömmarna när jag som mest är kapabel till att fullfölja dem. Så känner jag just nu!

Over and Out//