Nä nu jävlar!

[10:32]

Nu blir jag sur. Har suttit och skrivit ett bra tag, och så ska jag förhandsvisa, och så försvinner allt. Fnurra på tråden mellan mig och blogg.se vill jag lova. Men skit samma. Jag vill ju verkligen sitta och skriva om allt, IGEN..

Här sitter jag, sjukling. Kan inte dansa, feber och muskelinflammation. Det är jag less på, alla dessa skador som man kan få av att dansa. Helt absurt. Men vad fan. Jag är ju inte död i alla fall! Och tiden på dansarutbildningen rullar på. Snart har jag gått där i ett år, och jag vill inte att tiden ska ta slut. Inte nu. Nu börjar det ju hända riktigt stora saker. Saker som man inte vill vara utan! Nu måste man söka sig vidare ut i landet/världen.. Kan inte klassen och alla lärarna följa med mig då? Jag gillar ju det här.. Jag vill inte vara utan dem.. Bästa dansklassen jag har gått i någonsin. Alla är UNDERBARA!

     

Ja, nu måste jag bara säga att alla osm inte testat Scrapbooking måste testa det! Det är som att vara back in lekis när man var 6 år. Klippa, klistra och knep knåp.. Hur mysigt som helst. Min brorsas fru, Monica, hon är king på det. Det blir verkligen hur snyggt som helst. Ska lägga upp bild på något hon gjort sen när jag har en bild. Man blir så imponerad! Jag försöker att bli bra, men det krävs heltidsarbete i ett par år trot jag. Men det går framåt i alla fall. Nu blir det inte riktigt lika snett som första gången, men gud så mycket missar man gör som är så uppenbara egentligen.. Jaja..

Nu ska jag äta lite frukost. Magen tjuter. Sen måste jag nog sätta mig och scrappa lite innan jag måste börja packa. För idag åker vi på hemfärd till Mora. Efterlängtat!! Jag längtar efter mamma och pappa nu faktiskt. Mammas mat. MUMS! Djuren, syskonen, och Leffe då (storsysters sambo).. Nu vill jag hem!

Det finns dagar av lycka, dagar av gråt, det finns stunder man delar med sin vän.
Men emellanåt, på min vilsna stråt, flyger tankarna hemåt igen..

Nu är det dags för mat och packning och scrappning en stund. Sen måste jag diska och dammsuga lite. Vattna blommorna får jag inte glömma, för det gör jag jämt annars. Det resulterar i att vi har en del rätt törstiga växter när vi kommer tillbaks igen. Och då har också hälften behövt hjärt/lungräddning..

Over and Out//

Kommentarer:

Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback
hits