Spökerier..
[10:08]
Nyligen vaknat. Jocke gormade imorse om en ekorre som sprang på vår balkong. Vi bor på fjärde våningen, så det är ju faktiskt rätt häftigt. Jag var så trött att jag inte ens orkade titta på den ordentligt, vilket jag ångrar nu förstås. Jocke la ut brödbitar åt den, men den verkar ha stuckit då smulorna fortfarande ligger kvar. Jag såg svansen på den, jag som normalt brukar bli alldeles till mig när jag ser vilda djur i närheten.. Var visserligen halvt naken och kan då inte springa hur som helst, då våra grannar har jävligt bra insyn till vårt kök och vardagsrum.
Satte mig av ren vana här direkt jag hade fått på mig några klädesplagg. Gick in på bloggen, hade fått en kommentar och hon hade en länk på sin sida till Aftonbladet, som skriver om spöken. Och så var det kört. Vi bor i en tvåa och jag har blivit rädd ändå.. Det är typiskt mig. Läs artikeln, lite hårresande faktiskt, då vår hund brukar resa ragg och skälla i mammas och pappas hus till och från. Liknar incidenter vid Hjortsbergas Prästgård, Ronneby i Blekinge där hunden i huset tydligen blev som vansinnig vid vissa tillfällen. Jag blir mer och mer övertygad om att djuren är sjukt känsliga för det övernaturliga. Det som är så läskigt när jag läser och hör om saker som involverar spöken är att jag får rysningar i kroppen, och framförallt får jag ståpäls på mina lår, vilket känns som ett tecken eller något. Där ryser jag bara om det pratas om spöken, faktiskt.. Det blir liksom en speciell känsla, det går inte att beskriva. Jag brukar faktiskt kunna rysa där om någon sjunger sjukt bra, men det är en annan typ av rysningar, det känns annorlunda. Jag vet faktiskt inte hur jag ska förklara utan att låta sinnessjuk..
Läs som sagt artikeln: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article1997713.ab
Jag sitter och sneglar över axeln till och från. Jag är så lättskrämd.. Men har man varit med om saker som kan ifrågasätta om det finns spöken eller ej så blir det lätt så kan tänkas. Mammas och pappas hus spökar. Började spöka när vi byggde om, men när det visade sig att vi började återställa huset till hur det var när det byggdes så blev det rätt lugnt igen. Men en elaking har min syster fått träffa, och när vi kom hem den dagen var hon vettskrämd. I övrigt så har vi besök då och då av Selma som vi kallar henne, och hon är vårt snälla spöke. Tror att hon ser till att inget händer oss.
Tidigare när vi bodde på Skogsgläntan inne i Mora, Hånåkni som området heter, så hade jag enorma problem med att sova. Jag kunde och vågade inte sova ensam, och jag var ändå ganska gammal. Det funkade liksom inte. Fick så olustiga känslor när jag låg ensam i något rum. Jag provade i alla tre av sovrummen som fanns i huset, men jag vågade aldrig riktigt sova kvar. Slutade alltid med att jag gick in till lillasysters rum och hoppade upp i överslafen på tarrsängen. Hela Skogsgläntan är byggd på myrmark, vilket ju förklarar en hel del. Myrmark för mig är som förknippat med gravplatser och liknande. Måste ha varit därför jag alltid känt att det varit svårt och olustigt att sova.. Nu däremot, i mammas och pappas hus, så har jag inga problem med att sova. Jag tror att det är Selmas förtjänst. Hon håller koll på oss, vår egen skyddsängel.
Många tycker att man är galen när man berättar att man tror på spöken. Att man har något fel. Men det finns många med mig som tror på det som jag tror på, det räcker för mig.
Over and Out//
Nyligen vaknat. Jocke gormade imorse om en ekorre som sprang på vår balkong. Vi bor på fjärde våningen, så det är ju faktiskt rätt häftigt. Jag var så trött att jag inte ens orkade titta på den ordentligt, vilket jag ångrar nu förstås. Jocke la ut brödbitar åt den, men den verkar ha stuckit då smulorna fortfarande ligger kvar. Jag såg svansen på den, jag som normalt brukar bli alldeles till mig när jag ser vilda djur i närheten.. Var visserligen halvt naken och kan då inte springa hur som helst, då våra grannar har jävligt bra insyn till vårt kök och vardagsrum.
Satte mig av ren vana här direkt jag hade fått på mig några klädesplagg. Gick in på bloggen, hade fått en kommentar och hon hade en länk på sin sida till Aftonbladet, som skriver om spöken. Och så var det kört. Vi bor i en tvåa och jag har blivit rädd ändå.. Det är typiskt mig. Läs artikeln, lite hårresande faktiskt, då vår hund brukar resa ragg och skälla i mammas och pappas hus till och från. Liknar incidenter vid Hjortsbergas Prästgård, Ronneby i Blekinge där hunden i huset tydligen blev som vansinnig vid vissa tillfällen. Jag blir mer och mer övertygad om att djuren är sjukt känsliga för det övernaturliga. Det som är så läskigt när jag läser och hör om saker som involverar spöken är att jag får rysningar i kroppen, och framförallt får jag ståpäls på mina lår, vilket känns som ett tecken eller något. Där ryser jag bara om det pratas om spöken, faktiskt.. Det blir liksom en speciell känsla, det går inte att beskriva. Jag brukar faktiskt kunna rysa där om någon sjunger sjukt bra, men det är en annan typ av rysningar, det känns annorlunda. Jag vet faktiskt inte hur jag ska förklara utan att låta sinnessjuk..
Läs som sagt artikeln: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article1997713.ab
Jag sitter och sneglar över axeln till och från. Jag är så lättskrämd.. Men har man varit med om saker som kan ifrågasätta om det finns spöken eller ej så blir det lätt så kan tänkas. Mammas och pappas hus spökar. Började spöka när vi byggde om, men när det visade sig att vi började återställa huset till hur det var när det byggdes så blev det rätt lugnt igen. Men en elaking har min syster fått träffa, och när vi kom hem den dagen var hon vettskrämd. I övrigt så har vi besök då och då av Selma som vi kallar henne, och hon är vårt snälla spöke. Tror att hon ser till att inget händer oss.
Tidigare när vi bodde på Skogsgläntan inne i Mora, Hånåkni som området heter, så hade jag enorma problem med att sova. Jag kunde och vågade inte sova ensam, och jag var ändå ganska gammal. Det funkade liksom inte. Fick så olustiga känslor när jag låg ensam i något rum. Jag provade i alla tre av sovrummen som fanns i huset, men jag vågade aldrig riktigt sova kvar. Slutade alltid med att jag gick in till lillasysters rum och hoppade upp i överslafen på tarrsängen. Hela Skogsgläntan är byggd på myrmark, vilket ju förklarar en hel del. Myrmark för mig är som förknippat med gravplatser och liknande. Måste ha varit därför jag alltid känt att det varit svårt och olustigt att sova.. Nu däremot, i mammas och pappas hus, så har jag inga problem med att sova. Jag tror att det är Selmas förtjänst. Hon håller koll på oss, vår egen skyddsängel.
Många tycker att man är galen när man berättar att man tror på spöken. Att man har något fel. Men det finns många med mig som tror på det som jag tror på, det räcker för mig.
Over and Out//
Kommentarer:
Trackback