En dansares historia

[14:11]

Jag tror att min tand håller på att ramla ur. For real.. Jag är livrädd att den ska sitta lös nästa gång jag känner efter. Den är redan lös visserligen, men att det ska gå att vicka på den. Då skiter jag på mig.. Inte bokstavligen då, det slutade jag med för länge sen, tro mig! Men jag tror i alla fall att tandjäkeln är arg och vill hoppa ur position, och det gör mig lite smått skärrad att kanske vakna upp en morgon och märka att man har en utspottad tand bredvid sig på huvudkudden. It gives me the creep.. Jag är rädd, på riktigt. Och ont har jag. Skittand!

Bessy, hunden, är hemma hos sina riktiga föräldrar nu igen efter en helg hos surrogatmamma-Victoria. Nu är det tomt. Jag saknar faktiskt henne nu, trots att jag var rätt trött på henne igårkväll. Men ändå. Det jag blev mest trött på var väl att gå ut med henne och ständigt vara orolig att hon skulle skita på någons trappa.. För häromdagen så var jag och J ute och gicke med henne, och jag var SÅ DUM att jag inte tog med skitpåsar, förstås(!).. Rätt var det var så satt i alla fall hunden och sket mitt i ett bostadsområde, på gången in till ett enplanshus. På gången alltså, typ två meter från dörren. Jag höll på att skämmas ihjäl. Och vi kan ju säga att det inte var ett litet lass, snarare tre elefantbajslass. J fick lov att gå till en närliggande gård där en gubbe stod och krattade eller nåt, och fråga efter en påse. Jag var troligen kräftröd i fejjan, och blotta tanken på att någon inne i huset skulle ha sett den lilla (eller snarare STORA) incidenten gjorde mig ännu mer generad! J kom i alla fall tillbaka med påse att plocka upp bajset med. Det komiska i situationen var att han hade fått en Hemköpskasse, ingen mindre påse.. Dessutom var det hål i påsen. Och vem fick plocka skit, om inte Victoria. Mums. Jag tvättade händerna sen kan jag lova. Och svor åt Bessy gjorde jag också. Till råga på allt fanns inte en jävla sopkorg på mils håll, så jag fick generad gå och hålla i härligheten.. Uha..

Over and Out//