Ett hjärta som slår..
Herregud. Herre min jävla gud vad mitt hjärta slår för min familj. Man ska fan aldrig ta familjen förgivet, aldrig, aldrig. Låt de höra att man uppskattar dem, för en dag kan det plötsligt vara för sent. Jag vet inte riktigt vad jag skulle göra om det händer något mer nu. För andras skull, för fan Gud, låt detta vara botten. Annars blir det inge roligt alls. Men saker och ting kommer att ordna sig, det vet jag. Det kan bara bli bättre nu.. Hoppas jag..
Jag älskar min familj så jävla mycket. Pappa, mamma, storbror Micke, min svägerska Monica, brorsdotter Amberle, storsyster Therese, lillsyster Alexandra, min Jocke. De står mig så nära, och jag vet inte vad jag skulle ta mig till om något händer dem. Jag kommer att sakna honom, L.. Han är omöjlig att byta ut, tyvärr. Ibland önskar man att det vore enkelt, men så är det aldrig. Jag kommer att saknar honom, så jävla mycket. Jag har förlorat en bror.. Vi har förlorat en familjemedlem på ett så tragiskt sätt det bara går att förlora någon, och nu finns det inte längre någon återvändo. Det som hänt har hänt, och jag kan inte grubbla över det. För hennes skull, I have to let it go..
Hon ligger i min säng nu, hon vill inte vara själv. Jag sover på en madrass på golvet alldeles bredvid. Hon ska inte behöva vara själv. Hon ska ha någon att prata med. Hon ska veta att jag finns där för att stötta henne, för jag står på hennes sida, det är ju ändå min syster. Oavsett vad som har hänt och varför så kommer hon alltid att vara min syster. Blod är tjockare än vatten.. Inatt kommer jag att ha svårt att sova, för hon kan inte sova. Hon kan inte somna vetandes att hon aldrig mer kommer att ha honom vid sin sida när hon vaknar igen. Så säger hon till mig, och det gör så jävla ont att veta att man inte kan göra ett skvatt för att lindra smärtan. Hon lider, gråter, ångrar och svär över det som hänt och vad båda har gjort, och inte gjort, och jag kan inte göra någonting alls för att få hennes hjärta att sluta tynga ner hennes kropp. Jag hör henne, jag hör hennes små tysta snyftningar, och jag önskar verkligen att jag kunde hjälpa. Men det går inte. Tiden kommer att läka alla sår.. Och hon är sårad..
Imorgon ska jag ta med henne ner på stan, så ska vi sätta oss på Kaffestugan eller Helmers och ta en fika, bara prata och tänka på något annat. Sen ska hon upp till Odal och söka jobb, enligt mig i alla fall. Jag tror att jag har lyckats övertala henne också! Hon behöver det..
Jag är inte hel utan min närmaste del av familjen, min största del av mig själv.. Jag är SÅ TACKSAM att alla dessa underbara människor finns i mitt liv. Jag är så tacksam att dessa underbara människor vill vara delaktiga i mitt liv. Jag är så tacksam att jag har möjlighet att ha er alla i närheten.
Mitt hjärta slår så hårt, så otroligt hårt. Jag kan inte i ord riktigt förklara hur mycket jag älskar dem.
Micke och Monica - Ni är helt underbara och jag kan inte säga nog hur mycket jag uppskattar att ni finns där när man behöver prata. Vad det än är så finns ni där. Ni lyssnar, ni säger vettiga saker. Vad skulle jag göra utan er två? Ni är så fina, ni är så snälla. Jag älskar er!
Over and Out//
Åh, Älskade Vickis!
Du är så underbar, och du betyder så mycket för oss!
Vi älskar dig lika mycket tillbaka, och lite till, det vet du!
Jag är så ledsen för T:s skull, jag kan inte ana hur det måste kännas för henne. Jo, lite. Det måste kännas som att livet är över på ett sätt. I alla fall det livet, och nu måste man börja om på nytt.
Fy Fan i HELVETE.
Det låter som om det är över för alltid, är det så? Finns det ingen väg tillbaka?
Fy, jag är så ledsen. Önskar att vi kunde vara där.
Förresten, vi saknade dig igår såklart, och det blev mycket prat om att ta saker för givet, om liv och död, om självhushåll och djurplågeri och... Du fattar, vi hade behövt dina kloka ord vi också!
Shit, nu kommer det snubbar som ska fixa AC'n, och här sitter jag och grinar.
Måste fixa kaffe att trösta mig med. Hoppas vi ses SNART. Krama, krama, krama T från oss!
Å, vilket stort hjärta du har Victoria och du skriver så fint. Alla som har dig nära i sina liv har verkligen tur. Krama T även från mig, jag tänker på er ska ni veta. Stor, stor kram till dig också!!
Been there, done that.. och det gör så jävla ont så det går inte att förklara, men som du själv säger: det går över. Man tror inte för en sekund att det kommer att göra det, men det går över.. till slut. Det tar bara olika lång tid för olika människor och olika situtioner.
Se hur det gick för mig... jag har en underbar dotter och en underbar fru som jag älskar mer än nåt annat i världen och det hade jag väldigt svårt att tro att jag skulle ha för 8 år sen när min värld gick sönder. Allt ordnar sig i slutänden. Jag kunde inte vara lyckligare än vad jag är idag och jag har mitt ex att tacka för det. Hur märkligt det än låter. Jag hoppas bara att T orkar stå ut ett tag med smärtan.
För det blir bättre sen... hang in there sis!
Älskar er allihop så jävla mycket!